Truss rod

De flesta trussrodar fungerar skapligt i gitarrer och basar. Men det finns undantag, t ex en del Fender gitarrer och basar från 80 och 90 talet. Det finns ju även ”måndagsexemplar” hos de flesta märken. Ovannämnda gitarrer kan ha sin ”relief” (böjning) runt 8-12 bandet, vilket är katastrof om man vill ha en tight action utan skrammel. Under tidigt 80 tal kom jag på en metod att tvångsslipa banden (halsen) under strängspänning. Långt innan PLEK-maskinerna dök upp! Man utgår från sin ordinarie stämning, strängmärke och tjocklek. Sedan slipar jag en ny ”artificiell” relief där den bör ligga, alltså någonstans runt 3-7 bandet.

Ett annat problem som jag stöter på då och då är att halsen har någon form av försvagning (i träet) som gör att den böjer eller vrider sig mer än vanligt. Detta uppträder oftast på billigare instrument, men dyker då och då upp på ”dyrare” amerikanska och japanska halsar. Tittar man på dessa halsar utan strängar kan de vara spikraka. När man sedan monterar strängar och stämmer upp så böjer eller vrider sig halsen okontrollerat och går inte att korrigera ordentligt med trussroden. För att åtgärda problemet använder jag mig även här av tvångs-slipning. Jag monterar gitarren, med strängar på, i en jigg. När jag sedan tar av strängarna förblir halsen kvar i sitt böjda/vridna läge och jag kan slipa den rak igen. När jag tar ut den ur jiggen igen vrider eller böjer sig halsen naturligtvis igen- men! Här kommer det fina i kråksången – När jag sedan monterar strängar och stämmer upp – då blir halsen rak igen! Slutresultatet blir liknande som vid PLEK-ning.